Odefinierat.
Jag tvivlar många gånger på kärlek. Jag vet faktiskt inte om jag tror på kärleken. Ibland gör jag det. Inte alltid. För ärligt talat, vad är det? En känsla? Skulle ju lika gärna kunna vara illusion då. Svepskäl. Omskrivning.
Om du tänker på någon du älskar. Vad älskar du med den personen? Är det småsakerna man älskar som är kärlek? Typ, hur du alltid skär bort skalet på gurkan, hur du kisar med ögonen när du ler, hur du biter dig i läppen när du försöker hålla inne något du inte borde säga. Är det kärlek?
Eller är det kanske, du får mig att skratta, jag känner mig trygg hos dig. Något sånt?
Jag vet faktiskt inte... ibland tror jag verkligen att det bara är en omskrivning. Behov. Begär. Bekvämt. Bekräftelse. Tygghet. Slippa ensamhet.
Så tänker man på olika filmer. Att det skulle finnas en person som man verkligen hör ihop med. Vad tragiskt om man aldrig träffar den personen då. Samtidigt så oändligt vackert om man gör det. Eller? Om det är förutbestämt, då fick man ju inte välja själv, är det kärlek då?
Saken är ju den att kärlek inte är en definierad term.
Det är accepterat att inte tro gud. Tabubelagt att inte tro på kärlek.
