Underbaratankar

Här inne är luften annorlunda. Det kan man både se, dofta och känna. Här är det som om luften i sig hade liv. Faktum är att allt här inne verkar levande.

Här inne är man ensam om att höra alla ljud. Det jag hör här inne kan ingen annan höra. Och ingen annan kommer någonsin att höra det och ingen annan har någonsin hört det.

Här inne existerar endast minnet av världen utanför. Världen i sig finns inte längre, och inte heller allt vad den innebär. Och där ute existerar inget av det som finns här inne.

Här inne står allt still. Som vore det mycket större än vad det är. Som vore rörelser onödiga. Överflödiga. Här flödar stillheten av liv. Här finns lugnet och harmonin.

Kärlekens plats, kallar jag den. Min egen kärleks plats. Här är jag ensam och just då är det här bara mitt. För jag är en del av det. Det som är här inne. Jag kommer från en annan värld, men så fort jag stiger in här, så hör jag inte hemma någon annanstans.

Här finns bara lugnet. Hit hör bara kärleken. Här existerar inget annat än liv. Egentligen kommer inget hit, som inte redan finns här.

Att ta med sig något härifrån vore att förstöra det. Inte ens ett minne, en bild. Att ta med sig något hit vore att inkräkta. Inte ens en tanke eller en doft. Inget som inte hör hemma här.

En dag, om jag hittar dig, ska jag visa dig den här platsen. Och du ska känna, precis som jag, att vi hör hemma här. Det är min dröm. Att hitta någon jag kan ta med hit. Ta med mig till min egen kärleks plats.

Kärlek. Vad är det för något? Alltför individuellt för att kunna definieras?
Kanske ingen definition krävs.
Nej precis, jag tror inte att man behöver sätta ord på kärleken för att kunna uppleva den.
Kärlek är oberoende av tid och rum. Kärlek är gränslös, villkorslös.
Kärlek är det starkaste.

stackras den här bloggen. den är inte lika populär min vanliga blogg. som i och för sig är svår att slå... men ändå! jag trodde att fler var intresserade av kärleken. men sen uppdateras ju den här bloggen inte lika frekvent heller.

imorgon ska jag hålla tal om kärleken på svenskan. i koppling till romanen "Mina Drömmars Stad" av Per Anders Fogelström. bra bok! i alla fall så långt jag har läst... japp, jag har inte läst ut den ännu.... inte bra alls. och inte skrivit talet. och inte övat talet, uppenbarligen. och inte heller hunnit öva på varken rättskunskapstalet eller redovisningen i idrott  och hälsa.

....kärlek var det ja! vad kan jag skriva? det finns så mycket att säga om kärlek och inte är det lätt. jag kanske kan skriva lite om vad jag älskar? bara några saker i alla fall!

- drömmar
- jul
- snö
- mörk choklad
- att spela fiol
- att dansa
- min ängel
- min fågel
- min familj
- himlen
- några få vänner
- smink
- stardoll
- att skriva
- film
- film
- film
- filmmusik
- musik överhuvudtaget
- Paris
- rosa (färgen)

Måste du älska mig? Varför älskar du mig? Jag älskar ju inte dig och nu får jag dåligt samvete. Jag vill inte att du ska älska mig, okej? Jag vill inte tänka på det, men jag kan inte låta bli, för det enda jag hör är din röst.
   – Jag älskar dig.
   Det var så du sa, och vinden blåste lite i ditt hår och du log ett osäkert men genuint leende. Och dina ögon, dina genomträngande, vackra gröna ögon tittade rakt på mig. Solen sken och himlen var fånigt klarblå när det egentligen borde ha regnat stora sorgsna regndroppar.
   – Tack, svarade jag och tittade bort när tårar bildades i mina ögon. Jag både menade det och var ironisk, för visst, det var något jag borde bli smickrad av. Att vara älskad, det är väl det alla vill? Men bara inte av dig.
   Nu sitter jag här, i fönstret. Först nu har regnet kommit och jag kan knappt se ut. Jag borde vara lyckligast i världen, det säger alla. För alla vill vara älskade av dig. Du råkar vara allas dröm, allas utom min. Jag har ju känt dig så länge jag kan minnas.
   – Känner du honom?
   – Är han din pojkvän?
   Så sa de, mina nya klasskamrater, första gången de såg dig.
   – Åh, ni passar perfekt ihop, jag önskar bara att jag var du.
   – Du borde vara lyckligast i världen!
   Jag såg på deras drömmande blickar att de fantiserade om att vara jag. Jag log för mig själv och kände mig faktiskt lyckligast i världen, även om det inte var som de trodde.
   – Vi är bara vänner, sa jag och vinkade åt dig igen.
   De fnissade med varandra och blinkade åt mig, visade att de nog förstod. De förstod att vi allt var mer än bara vänner, om inte än, så snart.
   Jag suckar. Vad barnslig jag var då, jag hade bara blinkat tillbaka åt dem innan jag gått därifrån. Jag ville att de skulle missförstå allt. Jag visste att jag blev mycket mer spännande och intressant om de trodde att jag var kär i dig. Jag var aldrig kär i dig, det är jag inte nu heller.

My feelings are lost

they crawled in under the bed

can't wait to say goodbye

to a long-loved friend

can't close my eyes

before I die

because I can not stay

in love with you under the bed all night.

I don't want to want you, but you make me, so I do. I really want you!
Still I wish I didn't.

Det är svårt att inte genast publicera alla Prince Charming på en och samma gång. Men jag borde inte. Här kommer Prince Charming nummer två i alla fall! Även han en modell. Ben Hill, från USA. Har bland annat modellat för Tommy Hilfiger. Jag tycker om att han ser vuxen och fräsch ut. Och trygg, säker. Han är lite som Ken, Barbies Ken, alltså. Men mindre plastig såklart. Ken Hill, haha!

Ben Hill ser ut som havet och sommaren! Så tänker jag i alla fall.
Han ser också söt och busig ut.


Snygg och duktig som modell!

Kära drömprins, jag vill älska dig! Jag vill ha dig att älska och ge min kärlek till. Så mycket kärlek som bara inte får plats inom mig. Vill ge den till dig, vill över huvud taget finna dig! Jag vill ha din kärlek tillbaka, jag vill!

Så kära drömprins, varför är du inte här? Var är du? Vill du inte älska mig?

Först ut som Prince Charming är Marlon Teixeira.
Kolla in hans hår! Så fint!
Marlon Teixeira är en brasiliansk modell och har bland annat gjort kampanjer för Diesel, Dior Homme och Armani!


Tyvärr vet jag inte vem den andra killen, som inte kollar in i kameran, på de två högra bilderna är.

Du kunde ha fått mig så lätt. Så lätt! Nu är det för sent. Jag blir någon annans.
Det jobbiga i situationen är att jag inte vill ha dig längre, men att jag samtidigt inte vill förlora dig till någon annan.

Min tankar står stilla. Det finns så mycket jag har tänkt på att jag vill säga dig men jag får inte fram ett ord. Jag är rädd att säga fel saker. Att det ska bli fel mellan oss. Det är det sista jag vill! Jag vill bara att du ska tycka att jag är rätt. Rätt, rätt, rätt! Jag vill så mycket, så otroligt mycket, och det kväver mig. Jag blir så frustrerad och låst av att inte våga säga någonting. Och så drabbas jag av panik över att det också ska vara fel.

Själv står du bara där och ler. Lugnt. Tyst. Granskar mig. Inte kritiskt. Men verkligen granskar mig. Ser mig. Som vore du den första som någonsin såg mig. Kanske är du det. Och jag känner mig sedd. I din blick finner jag lugnet. Vad har jag att oroa mig över som du inte har? Du kan inte läsa mina tankar mer än vad jag kan läsa dina. Så jag ser på dig för den du är. Ser bortom allt det där som jag tycker. Ser bortom mina förväntningar på dig. Ser bortom mina föreställningar. Ser den person som kanske är lika osäker på mina förväntningar som jag är på dina tankar. Ser någon som söker kärlek precis som jag.

Hjälp mig att ta mig igenom den mörkaste timmen
Håll mig i handen när vi springer
Håll om mig hårt och skydda mig
Det måste vara du,
Vid min sida
Du och ingen annan!
Du måste finnas där
Du måste, du måste.
Måste vara där för mig, alltid
Lämna mig inte, inte nu, inte sen!
Inte nu! För nu behöver jag dig som mest
Hjälp mig igenom den mörkaste timmen, säg att du vill
Så ska ljuset komma snart
Bara du säger att jag är den enda för dig.