Underbaratankar

Jag tvivlar många gånger på kärlek. Jag vet faktiskt inte om jag tror på kärleken. Ibland gör jag det. Inte alltid. För ärligt talat, vad är det? En känsla? Skulle ju lika gärna kunna vara illusion då. Svepskäl. Omskrivning.

Om du tänker på någon du älskar. Vad älskar du med den personen? Är det småsakerna man älskar som är kärlek? Typ, hur du alltid skär bort skalet på gurkan, hur du kisar med ögonen när du ler, hur du biter dig i läppen när du försöker hålla inne något du inte borde säga. Är det kärlek?
Eller är det kanske, du får mig att skratta, jag känner mig trygg hos dig. Något sånt?

Jag vet faktiskt inte... ibland tror jag verkligen att det bara är en omskrivning. Behov. Begär. Bekvämt. Bekräftelse. Tygghet. Slippa ensamhet.

Så tänker man på olika filmer. Att det skulle finnas en person som man verkligen hör ihop med. Vad tragiskt om man aldrig träffar den personen då. Samtidigt så oändligt vackert om man gör det. Eller? Om det är förutbestämt, då fick man ju inte välja själv, är det kärlek då?

Saken är ju den att kärlek inte är en definierad term.

Det är accepterat att inte tro gud. Tabubelagt att inte tro på kärlek.

För något år sen skrev jag denna som skoluppgift



Förälskad, har ont i magen

In på toaletten, ansiktet i vatten

Undviker tankar om dig på dagen,

ofrivilliga drömmar om dig på natten

Gömmer hjärtat under sängen

Ögonen vill slutas, inatt låg jag vaken

drar ett skämt, missar poängen

allt jag äter har tappat smaken

Leendet och det rufsiga håret blont.

Inatt kryper jag in under sängen,

och har magont

Första, andra eller tredje gången man blir kär. Det är lika nytt varje gång och det tar upp alla tankar. Jämföra går inte för det är så stora skillnader.

Jag gör ofta allting till en större grej än vad det är. Dagdrömmer och tänker och förstorar upp det. Men det är okej. Jag kan ju se det utifrån också. Det är nog viktigt.

JAG ÖNSKAR MIG EN VÄN SOM ÄLSKAR ATT PRATA OM KÄRLEK OCH KÄNSLOR. SOM KLARAR AV ATT ÄLTA DET I OÄNDLIGHETERS OÄNDLIGHET.

alla detaljer.

vad han sa, hur han sa det, när, varför, var. vad du tyckte, hur det kändes i magen. doften, ljudet, känseln, smaken, synen. allt. allt. igen och igen, för det finns ju verkligen inget bättre.

än att vara kär. vara förälskad. flirta. bli flirtad med. älska. känna något.

JAG ÖNSKAR MIG EN VÄN SOM FRÅGAR RAKT UT OCH SOM BERÄTTAR RAKT UT. UTAN ATT DÖLJA NÅGOT, INTE VARA BLYG. HUR MÅNGA TÅRAR GRÄT DU, HUR MÅNGA SEKUNDER I MINUTEN TÄNKER DU PÅ HONOM?

ibland tror jag att det bara är jag som tycker om att prata om sånt. ÄR DET BARA JAG????? varför är andra så ovilliga att berätta????? varför känns det som att ingen ställer tillräckligt många frågor när jag bara vill berätta och berätta timmar i sträck??????????????????????

???????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????

ni kan prata om sex men inte om kärlek. jag är tvärtom. varför????

jag har bestämt mig

jag har satt punkt. kapitlet är avslutat. boken är stängd. när jag har bearbetat det tillräckligt mycket ska jag bränna boken. gräva ner askan. slut - slut - över - borta - nej tack.... och fan helvete.

ja, det tar lite på självförtroendet.

ja, lite ont sådär


jävligt kort saga.

halva sagan var i alla fall på riktigt. fortsättningen var bara min fantasi. det var lite som en gissningslek.

jag lovar mig själv här och nu att nej jag ska inte ångra något. jag ska inte vara bitter. jag ska komma ihåg det som var bra.
...
...
...

.....hjälp mig någon

min mamma och min pappa är en person. de har vuxit ihop.

visst de bråkar. visst de verkar avsky varandra ibland.

 kanske är det för att jag alltid sett dem tillsammans. men jag tror faktiskt att de verkligen är en och samma nu


och jag tycker att det är så himla fint. som kan de läsa varandras tankar på något sätt.