främling
från begynnelsen till evigheten
vad tycker ni? vad tänker ni? dela med er!
the verdict
Du älskar mig
Idag sa du att du älskar mig. Solen sken och himlen var klarblå. En lätt bris tog tag i ditt hår när du log mot mig. Det var ganska tyst runtomkring oss, det enda vi hörde var några småfåglar kvittra i ett buskage. Dina snälla gröna ögon såg på mig och det du nyss avslöjat ekade i mitt huvud och gav mig magont.
Nu sitter jag här i mitt fönster och tänker på dig och på vad du sa innan. Jag försöker förstå varför du sa att du älskar mig. Det jag alltid tyckt om med dig är att du är kille och jag är tjej och vi skulle kunna vara kära i varandra och bli tillsammans, men vi har alltid bara varit vänner utan att ens tänka så. Klumpen i magen känns oändligt stor och jag har stängt av min mobil för jag måste få tänka klart innan jag kan prata med dig. Just nu känns det som om vi aldrig kommer att kunna vara vänner igen och jag kommer sakna dig så oändligt mycket. Du har varit min vän i snart sju år och ärligt talat så vet jag inte vad jag hade gjort utan dig. Det låter som en kliché men det är helt sant.
Nu när jag tänker tillbaka på det så skäms jag nästan lite. Vad fånig jag var! Jag ville verkligen att de skulle tro att vi var ett par och jag trivdes när jag såg avundsjukan lysa i mina kompisars ögon. Det hade varit mycket bättre att inte låta dem tro att du var min pojkvän. Nästan varje dag sedan dess har mina vänner tjatat på mig om att de vill höra en massa om mig och min pojkvän. Jag har aldrig ljugit men jag har heller aldrig försökt tala om sanningen. Till dig har jag alltid sagt hela sanningen, det finns verkligen ingenting som jag inte skulle berätta för dig. Men nu, nu känns det som om du är flera mil borta. Tårarna bränner bakom ögonen.
Önskar jag bara kunde släppa hela grejen, men vem kan? Mon petit copain.
I’d want a boyfriend with an ugly eighties haircut
Glorious smile and tender eyes
A touch that’d make me shred, even with his rough hands
He’d wear vintage, basic and loose fit
Bad sense of humor and exquisite taste in music are things we’d have in common
He’d - as in old classics - make me feel like a woman
He’d be warm and let me in, into his mysterious mind
He’d never fake anything, always be himself
To feel better, he’d only have to look at me
To make him feel better, I’d bake him cakes
We’d love to spend whole days just laying around, tanning, laughing, sleeping
I’d tell him everything, the whole truth
He’d know to keep his mouth shut in the morning and we’d both enjoy silence
If we’d ever argue or have misunderstandings, we’d have a special song, that we’d promise mustn’t be abused, and we would play it to each other as a reminder of us or as a way to say “I’m sorry”, we’d also use the song if we needed the other one’s help with something, ou pour indiqué l’importance de quelque chose
Nous parlerions français de temps on temps
We’d create our own little world
We’d escape with nothing in our pockets but love
i min egen väg
det var inte vi bara
Någon sa - det är dig jag vill ha.
en tanke bara
eller ett helt liv.
Det som gör mig till dig och dig till henne och honom till oss, vi till varandra och alla andra.
i en film
hennes liv är allt jag fruktar, allt hon har är min värsta mardröm
men - en sak.
just då. jag vill vara henne. min högsta önskan är helt plötsligt att vara henne. det finns inget annat jag vill så innerligt som att ta hennes plats. just då.
inser vad jag vill. vad min längtan är och... och...
ja, just då och just nu och alltid. inget annat är så betydelsefullt
Säg mig sanningen, sanningen om kärlek
Ibland tänker jag att jag är trött på det. Leta och leta utan att hitta något. Ibland nästan glömma vad det är jag letar efter och framförallt varför. Det är då jag tappar tron. Tror inte längre på kärlek.
Så ändrar jag mig och tänker att det är det här som är roligt. Flirta. Prata. Träffa människor. Leta utan att försöka hitta. Att jag egentligen inte vill hitta, för då tar allt det här slut. Så tror jag än mindre på kärlek.
Kanske vill jag, kanske vill jag inte. Kanske måste kärleken själv övertala mig. Hitta mig och dra över mig till andra sidan. Till andra sidan där man inte tycker om att leta. Andra sidan där man är lycklig och trivs.
Det finns så mycket jag längtar efter. Varför ska vägen dit vara så otroligt krånglig nästan jämt?
Vad jag med all säkerhet är trött på är att vänta och se.
kär i en stad
...eller nej. inte så där heltplötsligbarapangbom. det smög sig på - änna.
Syskonkärlek på riktigt
kanske har jag satt för stor press på kärlek. det måste faktiskt inte vara så komplicerat. mer lättsamt kan man ta det, utan att bli besviken ens, för det är faktiskt lika fint ändå. finaste som finns.
jag älskar min bror förresten. han är nog den finaste jag vet. ska säga det till honom. för när jag tänker efter så skulle jag inte välja någon i hela världen framför honom.
Kille med större och härligare leende får man verkligen leta efter!
Att drömma om kärlek
Odefinierat.
Jag tvivlar många gånger på kärlek. Jag vet faktiskt inte om jag tror på kärleken. Ibland gör jag det. Inte alltid. För ärligt talat, vad är det? En känsla? Skulle ju lika gärna kunna vara illusion då. Svepskäl. Omskrivning.
Om du tänker på någon du älskar. Vad älskar du med den personen? Är det småsakerna man älskar som är kärlek? Typ, hur du alltid skär bort skalet på gurkan, hur du kisar med ögonen när du ler, hur du biter dig i läppen när du försöker hålla inne något du inte borde säga. Är det kärlek?
Eller är det kanske, du får mig att skratta, jag känner mig trygg hos dig. Något sånt?
Jag vet faktiskt inte... ibland tror jag verkligen att det bara är en omskrivning. Behov. Begär. Bekvämt. Bekräftelse. Tygghet. Slippa ensamhet.
Så tänker man på olika filmer. Att det skulle finnas en person som man verkligen hör ihop med. Vad tragiskt om man aldrig träffar den personen då. Samtidigt så oändligt vackert om man gör det. Eller? Om det är förutbestämt, då fick man ju inte välja själv, är det kärlek då?
Saken är ju den att kärlek inte är en definierad term.
Det är accepterat att inte tro gud. Tabubelagt att inte tro på kärlek.
Förälskad
För något år sen skrev jag denna som skoluppgift
Förälskad, har ont i magen
In på toaletten, ansiktet i vatten
Undviker tankar om dig på dagen,
ofrivilliga drömmar om dig på natten
Gömmer hjärtat under sängen
Ögonen vill slutas, inatt låg jag vaken
drar ett skämt, missar poängen
allt jag äter har tappat smaken
Leendet och det rufsiga håret blont.
Inatt kryper jag in under sängen,
och har magont
Att jämföra
Första, andra eller tredje gången man blir kär. Det är lika nytt varje gång och det tar upp alla tankar. Jämföra går inte för det är så stora skillnader.
Jag gör ofta allting till en större grej än vad det är. Dagdrömmer och tänker och förstorar upp det. Men det är okej. Jag kan ju se det utifrån också. Det är nog viktigt.
? - ? - ? - ? - ?
JAG ÖNSKAR MIG EN VÄN SOM ÄLSKAR ATT PRATA OM KÄRLEK OCH KÄNSLOR. SOM KLARAR AV ATT ÄLTA DET I OÄNDLIGHETERS OÄNDLIGHET.
alla detaljer.
vad han sa, hur han sa det, när, varför, var. vad du tyckte, hur det kändes i magen. doften, ljudet, känseln, smaken, synen. allt. allt. igen och igen, för det finns ju verkligen inget bättre.
än att vara kär. vara förälskad. flirta. bli flirtad med. älska. känna något.
JAG ÖNSKAR MIG EN VÄN SOM FRÅGAR RAKT UT OCH SOM BERÄTTAR RAKT UT. UTAN ATT DÖLJA NÅGOT, INTE VARA BLYG. HUR MÅNGA TÅRAR GRÄT DU, HUR MÅNGA SEKUNDER I MINUTEN TÄNKER DU PÅ HONOM?
ibland tror jag att det bara är jag som tycker om att prata om sånt. ÄR DET BARA JAG????? varför är andra så ovilliga att berätta????? varför känns det som att ingen ställer tillräckligt många frågor när jag bara vill berätta och berätta timmar i sträck??????????????????????
???????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
ni kan prata om sex men inte om kärlek. jag är tvärtom. varför????
it's over
jag har bestämt mig
jag har satt punkt. kapitlet är avslutat. boken är stängd. när jag har bearbetat det tillräckligt mycket ska jag bränna boken. gräva ner askan. slut - slut - över - borta - nej tack.... och fan helvete.
ja, det tar lite på självförtroendet.
ja, lite ont sådär
jävligt kort saga.
halva sagan var i alla fall på riktigt. fortsättningen var bara min fantasi. det var lite som en gissningslek.
jag lovar mig själv här och nu att nej jag ska inte ångra något. jag ska inte vara bitter. jag ska komma ihåg det som var bra.
...
...
...
.....hjälp mig någon
två blir en
min mamma och min pappa är en person. de har vuxit ihop.
visst de bråkar. visst de verkar avsky varandra ibland.
kanske är det för att jag alltid sett dem tillsammans. men jag tror faktiskt att de verkligen är en och samma nu
och jag tycker att det är så himla fint. som kan de läsa varandras tankar på något sätt.