Underbaratankar

En anledning till att man är religiös är kanske att man vill ha kärlek?

Men jag vill inte tillhöra någon religion, för jag letar inte efter svar. Tvärtom tycker jag om att det finns vissa saker som faktiskt inte behöver en förklaring. Saker som bara är. Det tar bort den där kontrollen, de där reglerna.

I kärlek finns inga regler. Eller gör det? Jag vet ju inte! Ibland kan det kännas lite dumt att skriva om bara kärlek här, eftersom jag aldrig själv upplevt det. Förutom till vänner, djur och andra saker som musik, dans, choklad och regn. Men jag syftar såklart på kärlek till en människa. Inte för att vänner inte är människor, men ni fattar vad jag menar, en människa som man är kär i.

Jag tänker så här, att bara för att jag inte upplevt det, så betyder inte det att jag inte har rätt att skriva om kärlek! Jag har många åsikter och tankar om kärlek! Jag tänker mycket på kärlek, jag drömmer om det. Och jag har såklart varit förälskad. Tänkt lite extra på någon söt kille. Men inte mer än så.

Kärlek är så underbart personligt. Det är nog olika för alla. Och samtidigt så underbart universellt. Det finns överallt, i alla länder och kulturer. Och det är liksom en av grundstenarna för livet överhuvudtaget! Fascinerande, att det kan föra samman så olika individer.

Jag är kär i kärleken! Det är, som jag vet att jag tidigare har sagt, en olycklig kärlek jag har till kärleken.

Jag är kär i kärleken, men jag har ännu inte hittat den.
Kärleken är även min religion. En religion där alla får ha sin egen uppfattning och där man inte måste följa någonting alls.