rädd för kärleken

Anledningen till att jag inte blir kär är kanske att jag inte tillåter mig själv att bli det. Jag vill inte att någon ska komma så nära som krävs.

Jag vågar inte bero på någon så mycket, eftersom jag är så otroligt rädd för ensamheten.

Jag är van att endast lita på mig själv, att bearbeta mina egna problem och att själv ta mig ur deppiga perioder. Tänk om jag skulle ha någon annan att luta mig emot. Någon som jag kunde älska och som kunde älska mig tillbaka. Naturligtvis är jag nyfiken på det. Naturligtvis vill jag uppleva det. Men jag vågar inte.

Tänk om jag blir kär och personen som är objekt för min kärlek inte älskar mig tillbaka? Eller slutar älska mig en dag.

Jag är rädd att jag blir ensammast i världen då.

Så jag stöter bort vad som kan vara det finaste som finns. Vad som kan vara det jag mest av allt längtar efter och kanske även behöver. På grund av rädsla.

Jag brukar inte vara feg för att testa nya grejer. Är sällan rädd. (Okej, lättskrämd men det är inte samma sak).
Men när det gäller kärlek är jag hur mesig som helst.

Tänk att jag är rädd för kärlek.

Jag har också underbara tankar

Dela med dig av dina egna underbara tankar!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0