Mina röriga underbara tankar...
nu är det snart tre veckor sedan vi sågs. varje dag tänker jag på dig. VARJE DAG! och varje natt!
det mest frustrerande är att jag inte kan överföra mina känslor på någon annan. det är verkligen ingen annan som förstår det här stora som tar upp mina tankar och fyller mitt hjärta. och det får mig att känna mig så brutalt ensam. att jag inte har någon att dela detta med.
det skulle varit du. jag vill dela detta med dig! men vi ses aldrig igen.
kanske kommer jag aldrig ge upp hoppet, om att en dag träffa dig igen. och det gör så ont. ångest. att jag kanske får leta förgäves. jag både vill glömma och inte - svårt att förklara. vill glömma för att det gör ont. vill inte glömma för det var det finaste jag upplevt.
"I'm in love with a fairytale, even though it hurts". åh, ni ANAR inte hur otroligt jäkla mycket den textraden stämmer överens med mina känslor just nu. för det var en saga, det var det verkligen! en så himla vacker saga... och jag är inte alls ledsen att den inträffade. man skulle ju kunna tänka sig det, eftersom den antagligen inte får någon fortsättning. inget "lyckliga i alla sina dar". men min kompletta glädje att få ha upplevt något så underbart fint, den är oslagbar.
visst, jag önskar att det fick en fortsättning. men om man ser det som att nu kan ingenting förstöra det som var vårt. vår korta stund. jag kan inte bli besviken, om du skulle ha visat dig vara någon annan än den jag först trodde. inga förväntningar kan jag ha på dig som du sedan inte uppfyller. inget som kan gå fel och sedan få minnet av oss att bli ett dåligt minne. nu är det bara bra.
jag blir galen. finns det någon som kan förstå detta?
men även om det finns det. även om någon förstår hur jag känner och tänker, så kommer det inte betyda lika mycket för någon annan som för mig. därför känner jag mig så ensam!
ja, där har vi anledningen till min depression.
min ensamhet.
det mest frustrerande är att jag inte kan överföra mina känslor på någon annan. det är verkligen ingen annan som förstår det här stora som tar upp mina tankar och fyller mitt hjärta. och det får mig att känna mig så brutalt ensam. att jag inte har någon att dela detta med.
det skulle varit du. jag vill dela detta med dig! men vi ses aldrig igen.
kanske kommer jag aldrig ge upp hoppet, om att en dag träffa dig igen. och det gör så ont. ångest. att jag kanske får leta förgäves. jag både vill glömma och inte - svårt att förklara. vill glömma för att det gör ont. vill inte glömma för det var det finaste jag upplevt.
"I'm in love with a fairytale, even though it hurts". åh, ni ANAR inte hur otroligt jäkla mycket den textraden stämmer överens med mina känslor just nu. för det var en saga, det var det verkligen! en så himla vacker saga... och jag är inte alls ledsen att den inträffade. man skulle ju kunna tänka sig det, eftersom den antagligen inte får någon fortsättning. inget "lyckliga i alla sina dar". men min kompletta glädje att få ha upplevt något så underbart fint, den är oslagbar.
visst, jag önskar att det fick en fortsättning. men om man ser det som att nu kan ingenting förstöra det som var vårt. vår korta stund. jag kan inte bli besviken, om du skulle ha visat dig vara någon annan än den jag först trodde. inga förväntningar kan jag ha på dig som du sedan inte uppfyller. inget som kan gå fel och sedan få minnet av oss att bli ett dåligt minne. nu är det bara bra.
jag blir galen. finns det någon som kan förstå detta?
men även om det finns det. även om någon förstår hur jag känner och tänker, så kommer det inte betyda lika mycket för någon annan som för mig. därför känner jag mig så ensam!
ja, där har vi anledningen till min depression.
min ensamhet.
Jag har också underbara tankar
Trackback
